Att få barn med autism
– acceptans och anpassningar

Sorg i form av vetskapen att barnen alltid kommer få kämpa med att leva i ett samhälle där de inte passar mallen. Sorg över att kontaktlistan i barnens telefoner ekar obönhörligt tomma. Sorg över att det vardagliga som så många andra tar för givet, inte fungerar i en funkisfamilj. Att barnet går i skolan, har en fritidsaktivitet, inte dunkar huvudet i väggen för att känslorna inte går att kommunicera på annat sätt när kläderna skaver mot huden.

Saknaden visar sig i form av att som förälder inte få stå och frysa vid en fotbollsplan och heja på när barnen spelar, att inte kunna bjuda hem vänner på middagar, att inte kunna åka till närmsta badplats en varm sommardag för att där kryllar av människor. Eller ja, det räcker att det finns tre andra människor där för att badplatsen ska kännas trång.

Att få två barn med autism har varit en krokig resa mot acceptans. Ett begrepp jag funderat mycket kring och fått arbeta med tillsammans med kurator via barn- och ungdomshabiliteringen. Resan har definitivt inte varit spikrak och den har tagit tid, men någonstans efter vägen har jag landat i att det är så här det blev. Att vi måste leva ett liv där anpassningar är A och O, där vi hela tiden måste ligga steget före och i grund och botten omvärdera och förändra vårt sätt att tänka kring föräldraskap och hur vi ska bemöta dessa fantastiska individer.

Den andra delen när det kommer till acceptans handlar inte om min egen acceptans som förälder, utan om människorna vi har runt oss. Oförstående blickar i kön på Ica, utskällningar från andra föräldrar och skolpersonal som saknat kunskap har inte gjort vardagen lättare. När omgivningen kan förstå och acceptera att vi alla har olika behov och förstår innebörden av vad lågaffektivt bemötande faktiskt är har vi kommit en bit på vägen.

Till sist vill jag poängtera att få två barn med autism också har varit en djup och innerlig glädje. Det unika perspektiv som personer med autism ger till sin omvärld är magisk och när förutsättningarna för dessa individer är de rätta, när anpassningarna och acceptansen är på plats och förutsägbarheten skapar trygghet för dem så blomstrar de. Alla människor är olika, således även alla med autism. När det kommer till mina barn är de ärliga, står alltid för vad de tycker och har en fantastisk humor.

När barnet väljer att ta på sig tomtekläder och luva mitt i sommaren för att det känns skönast mot en hud där duschens strålar kan kännas som knivar, när barnet står för sina åsikter i ur och skur och inte tar någon skit och kan sitta i timmar flera gånger om dagen och läsa fakta om japansk populärkultur blir jag alldeles varm i funkismammahjärtat.